Har tillbringat många av mina jobbdagar på sjukhuset dom sista veckorna.

Det är för nära stan. Det blir så jädra dyrt då när man alltid måste stanna och titta i några affärer på väg till eller från sjukan. För man måste stanna det måste man.

Visserligen kan man ha tur och hitta lite mitt i veckan reor då, men man slösar i allafall pengar.

Ahh, det är vår jag behöver några andra färger i garderoben än svart.

Jag vill kunna sätta mej vid datorn på kvällen, gärna kl 22 samtidigt som Big brother,  som jag tyvärr tittar på,
och gå igenom mina sidor som jag bara måste titta på.

Olika bloggar, kompisars bloggar och andra bloggar som jag följer, kolla mejlen, spela lite, kanske blogga själv, läsa tidningen och så mycket mer.

Har märkt att jag får lite ångest om jag inte tittar in på mina sidor varje dag. Även om jag tycker att kl 22 är bäst så är huvudsaken att jag varit inne minst en gång om dan. Har jag då inte möjligheten att göra det så känner jag att jag har  missat något.

Löjligt jag vet men jag tror nog inte att det är så ovanligt.

Har jag något beroende förutom godis så är det nog datorn.           

                                    

Jag vet inte vad som har hänt men jag har inte ens något påskris hemma.

I sista stund idag så slängde jag fram några fjädrar och la på bordet i vardagsrummet.

Min yngsta har i allafall gått påskkärring idag. Det gick ganska bra. Vi hade därimot inte en enda påskkärring alls på besök hos oss. Barnen har så klart fått leta ägg också det får man ju inte glömma.

Någon påskmiddag hade vi inte heller utan vi grillade på balkongen och hade klyftpotatis till. En riktig sommarmiddag.



Tror nog att det ska bli vår nya påskmiddag, det är mycket godare än skinka o köttbullar som det brukar vara. Det ända jag kan sakna är laxen.

Asch, påsken brukar vi ändå inte fira så mycket, men jag hade viljat måla ägg och ha ett påskris på bordet, det hade jag.

                                                                  

Fick med mej sonen ut på en promenad ikväll och jag behövde inte ens tjata.

Jag bara ropade upp och sa "ska vi gå en promenad" och han kom ner.

Ibland blir man förvånad men glad.

Hoppas att det kan hända lite oftare så att man får prata lite med killen.

Det händer nämligen inte ofta att man får prata med honom.

När man är tonåring så vill man vara privat och inte dela med sej till sina föräldrar men det är då det är det viktigast att lyssna även om dom inte säger något. Svårt.

Men lite prat blev det idag och det är skönt att han fortfarande kan prata med en även om det inte blev några djupa samtal.

Det var i allafall hur skönt som helst idag 18 grader och strålande sol och jag kommer ut först kl halv 7 på kvällen.

Jag har legat i sängen fram till halv 11 och sen i soffan resten av dan hur skönt som helst.

Gubben tog tjejerna och åkte till stugan så jag o sonen är själva fram till onsdag. Synd bara att jag jobbar och inte bara kan bry mej om oss två ett tag.

                                   

Ens barn är ju det viktigaste man har. Hur ska man göra om man är osäker på hur deras fröken verkligen passar som fröken.

Rykterna går och känslan är inget bra. Jag känner inte att jag vill prata med fröken om det för då kanske hon låter det gå ut över mitt barn.

Det är nämligen den uppfattningen jag fått. Att det är så hon gör. Taggarna är utåt. Flera barn har sökt in på andra skolor nästa termin och den här klassen har alltid varit en klass som hållit ihop genom åren. Det måste ju betyda någonting. Dom barnens föräldrar har pratat med rektorn och inget händer.

Hon känns falsk, men jag känner mej lika falsk som inte gör något åt känslan. Jag bara väntar på att deras sjukskrivna fröken ska komma tillbaka nästa termin som vi blivit lovade.

Men oron gnager i mej att hon ska få vara kvar, hon den där.

Hade det här handlat om mej och en förordnad över mej så hade jag ju inte gått med på det då hade jag ju gått vidare och bett om hjälp.

Nu handlar det inte om mej utan om mitt barn och jag vet inte hur jag ska göra. Hjälp

Vi köpte nya bord till vardagsrummet för ett par veckor sen, soffbord och matbord. Efter det så har dom gamla borden stått isärskruvade i väntan på att slängas eller bäras ner i källaren. 

Jag röstade på att dom skulle slängas. Jag vet att man slänger alldeles för mycket men jag tar mej aldrig tid till att sätta ut annons och sen blir dom ståendes i källaren i ett antal år innan dom ändå slängs. 

Gubben röstade för källaren och eftersom han är hemma på dagarna så fick han ett ryck häromdagen.
När jag kom hem från en lång dag på jobbet så är hela källaren tömd och ska enligt honom sorteras om i vad som ska sparas eller slängas, och en del saker säljas. Borden måste ju få plats. Och han vill att jag ska hjälpa till........

Jag har ingen direkt lust med det men sätter i gång med att titta igenom kartonger. Det är så där lite lagom jobbigt men samtidigt kul att hitta en massa gamla saker från sin egen barndom och från när barnen var små.

Jag kan inte fatta hur pedantisk noggrann min gubbe är när det gäller såna där saker. Allt ska ner i kartonger och så ska det skrivas på vad det är i kartongen, jättebra, men det är bara han som får skriva, det ska vara samma stil och ord.

När vi ändå håller på att städa källaren så kan vi ju passa på att rensa lite uppe i lägenheten också. Jag tror våra grannar tar för givet att vi ska flytta pga alla lådor vi sprungit med dom här dagarna.

Jag kan erkänna att jag var den som gjorde minst i det här projektet. Städa källaren är inget som står högt på min lista att göra lediga dagar.

Nu väntar vi bara på att få reda på om syrran får en tjej. Då blir jag säkert av med 5-6 kartonger i källaren och får en chans att köpa nya möbler så jag kan fylla på i källaren med dom gamla.

                                    

Att strumpor har en förmåga att försvinna är ju nånting man har accepterat. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara.

Det är lite lika med vantar. Vantar kan man köpa hur många som helst. Men dom tappar man bort, dom försvinner inte bara.

Nått nytt däremot i min familj fattar jag bara inte. Berätta gärna för mej om det är ett vanligt fenomen men jag har inte hört talas om det i allafall.

Nu är ni nyfikna va?? Hos mej försvinner nämligen ...............TESKEDAR.
                                                                                                            
                                                        
                                      
Hur är det möjligt? Det är ju inte så dom försvinner i tvättmaskinen eller tummlaren som strumporna gör. Kan det vara så att dom smälter i diskmaskinen eller kanske följer med smutsvattnet ner i diskhon?

Jag vet inte hur det går till, men jag vet att på kort tid så har det gått från att finnas ett 15 tal skedar till 3 st. Jo, jag har letat och jag har anklagat ungarna men dom är fortfarande borta.

Mystiskt tycker jag i allafall att det är även om förklaringen säkert är enklare än jag tror.

Trevlig rubrik va? Men jag ska faktis prata mens.

Jag kan inte låta bli att tycka det är det onödigaste på jorden. Jo jag vet att man måste ha mens för att få barn, men, men.
PMS som har blivit värre med åren. Ont i ryggen , ont i magen, ont i brösten men dom växer och det är bra. Bara det att mina hänger så mycket nu så det märks inte att dom blir större :(.

Bortglömmda skydd så man stoppar stenhårt papper i trosorna i stället, som skaver,  jag vet det får mej att verka som om jag är nybörjare på det där med mens o skydd men jag erkänner, jag är glömsk.

Man luktar illa = svettas mer. Ja, känner sej allmänt ofräsch.
 
I ca 12 år så slapp jag allt som hade med det där tråkiga att göra, nästan i allafall. Då var jag smart och hade spiral, sen var jag dum och fick för mej att inte ha spiral. Nu vill jag inte sätta in nån igen, och jag tror inte min familj vill att jag ska göra det igen heller.

Det tar ca 6-8 månader för mej innan min kropp vänjer sej vid alla hormoner i spiralen så jag går omkring och är skengravid lika länge. Då menar jag att jag har ett humör utan dess like, är sugen på allt som innehåller socker och är trött som faaan. Ingen skillnad mot nu kanske ?

Om en sterelisering gjorde att man slapp mens så tror jag att jag hade gjort en för flera år sen. Just nu så är det inte värt det. En hysterektomi kanske funkar däremot.

Enklast vore det att det fanns en knapp någonstans på kroppen som man kunde trycka på och aktivera eller avaktivera när man är redo eller klar med barn.

Nu är jag redo för klemakteriet utan klemakteriebesvär. Men det är väl inte meningen att vi kvinnor ska klara oss utan några problem när det gäller såna saker.

Har tillbringat många av mina jobbdagar på sjukhuset dom sista veckorna.

Det är för nära stan. Det blir så jädra dyrt då när man alltid måste stanna och titta i några affärer på väg till eller från sjukan. För man måste stanna det måste man.

Visserligen kan man ha tur och hitta lite mitt i veckan reor då, men man slösar i allafall pengar.

Ahh, det är vår jag behöver några andra färger i garderoben än svart.

Jag vill kunna sätta mej vid datorn på kvällen, gärna kl 22 samtidigt som Big brother,  som jag tyvärr tittar på,
och gå igenom mina sidor som jag bara måste titta på.

Olika bloggar, kompisars bloggar och andra bloggar som jag följer, kolla mejlen, spela lite, kanske blogga själv, läsa tidningen och så mycket mer.

Har märkt att jag får lite ångest om jag inte tittar in på mina sidor varje dag. Även om jag tycker att kl 22 är bäst så är huvudsaken att jag varit inne minst en gång om dan. Har jag då inte möjligheten att göra det så känner jag att jag har  missat något.

Löjligt jag vet men jag tror nog inte att det är så ovanligt.

Har jag något beroende förutom godis så är det nog datorn.           

                                    

Jag vet inte vad som har hänt men jag har inte ens något påskris hemma.

I sista stund idag så slängde jag fram några fjädrar och la på bordet i vardagsrummet.

Min yngsta har i allafall gått påskkärring idag. Det gick ganska bra. Vi hade därimot inte en enda påskkärring alls på besök hos oss. Barnen har så klart fått leta ägg också det får man ju inte glömma.

Någon påskmiddag hade vi inte heller utan vi grillade på balkongen och hade klyftpotatis till. En riktig sommarmiddag.



Tror nog att det ska bli vår nya påskmiddag, det är mycket godare än skinka o köttbullar som det brukar vara. Det ända jag kan sakna är laxen.

Asch, påsken brukar vi ändå inte fira så mycket, men jag hade viljat måla ägg och ha ett påskris på bordet, det hade jag.

                                                                  

Fick med mej sonen ut på en promenad ikväll och jag behövde inte ens tjata.

Jag bara ropade upp och sa "ska vi gå en promenad" och han kom ner.

Ibland blir man förvånad men glad.

Hoppas att det kan hända lite oftare så att man får prata lite med killen.

Det händer nämligen inte ofta att man får prata med honom.

När man är tonåring så vill man vara privat och inte dela med sej till sina föräldrar men det är då det är det viktigast att lyssna även om dom inte säger något. Svårt.

Men lite prat blev det idag och det är skönt att han fortfarande kan prata med en även om det inte blev några djupa samtal.

Det var i allafall hur skönt som helst idag 18 grader och strålande sol och jag kommer ut först kl halv 7 på kvällen.

Jag har legat i sängen fram till halv 11 och sen i soffan resten av dan hur skönt som helst.

Gubben tog tjejerna och åkte till stugan så jag o sonen är själva fram till onsdag. Synd bara att jag jobbar och inte bara kan bry mej om oss två ett tag.

                                   

Ens barn är ju det viktigaste man har. Hur ska man göra om man är osäker på hur deras fröken verkligen passar som fröken.

Rykterna går och känslan är inget bra. Jag känner inte att jag vill prata med fröken om det för då kanske hon låter det gå ut över mitt barn.

Det är nämligen den uppfattningen jag fått. Att det är så hon gör. Taggarna är utåt. Flera barn har sökt in på andra skolor nästa termin och den här klassen har alltid varit en klass som hållit ihop genom åren. Det måste ju betyda någonting. Dom barnens föräldrar har pratat med rektorn och inget händer.

Hon känns falsk, men jag känner mej lika falsk som inte gör något åt känslan. Jag bara väntar på att deras sjukskrivna fröken ska komma tillbaka nästa termin som vi blivit lovade.

Men oron gnager i mej att hon ska få vara kvar, hon den där.

Hade det här handlat om mej och en förordnad över mej så hade jag ju inte gått med på det då hade jag ju gått vidare och bett om hjälp.

Nu handlar det inte om mej utan om mitt barn och jag vet inte hur jag ska göra. Hjälp

Vi köpte nya bord till vardagsrummet för ett par veckor sen, soffbord och matbord. Efter det så har dom gamla borden stått isärskruvade i väntan på att slängas eller bäras ner i källaren. 

Jag röstade på att dom skulle slängas. Jag vet att man slänger alldeles för mycket men jag tar mej aldrig tid till att sätta ut annons och sen blir dom ståendes i källaren i ett antal år innan dom ändå slängs. 

Gubben röstade för källaren och eftersom han är hemma på dagarna så fick han ett ryck häromdagen.
När jag kom hem från en lång dag på jobbet så är hela källaren tömd och ska enligt honom sorteras om i vad som ska sparas eller slängas, och en del saker säljas. Borden måste ju få plats. Och han vill att jag ska hjälpa till........

Jag har ingen direkt lust med det men sätter i gång med att titta igenom kartonger. Det är så där lite lagom jobbigt men samtidigt kul att hitta en massa gamla saker från sin egen barndom och från när barnen var små.

Jag kan inte fatta hur pedantisk noggrann min gubbe är när det gäller såna där saker. Allt ska ner i kartonger och så ska det skrivas på vad det är i kartongen, jättebra, men det är bara han som får skriva, det ska vara samma stil och ord.

När vi ändå håller på att städa källaren så kan vi ju passa på att rensa lite uppe i lägenheten också. Jag tror våra grannar tar för givet att vi ska flytta pga alla lådor vi sprungit med dom här dagarna.

Jag kan erkänna att jag var den som gjorde minst i det här projektet. Städa källaren är inget som står högt på min lista att göra lediga dagar.

Nu väntar vi bara på att få reda på om syrran får en tjej. Då blir jag säkert av med 5-6 kartonger i källaren och får en chans att köpa nya möbler så jag kan fylla på i källaren med dom gamla.

                                    

Att strumpor har en förmåga att försvinna är ju nånting man har accepterat. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara.

Det är lite lika med vantar. Vantar kan man köpa hur många som helst. Men dom tappar man bort, dom försvinner inte bara.

Nått nytt däremot i min familj fattar jag bara inte. Berätta gärna för mej om det är ett vanligt fenomen men jag har inte hört talas om det i allafall.

Nu är ni nyfikna va?? Hos mej försvinner nämligen ...............TESKEDAR.
                                                                                                            
                                                        
                                      
Hur är det möjligt? Det är ju inte så dom försvinner i tvättmaskinen eller tummlaren som strumporna gör. Kan det vara så att dom smälter i diskmaskinen eller kanske följer med smutsvattnet ner i diskhon?

Jag vet inte hur det går till, men jag vet att på kort tid så har det gått från att finnas ett 15 tal skedar till 3 st. Jo, jag har letat och jag har anklagat ungarna men dom är fortfarande borta.

Mystiskt tycker jag i allafall att det är även om förklaringen säkert är enklare än jag tror.

Trevlig rubrik va? Men jag ska faktis prata mens.

Jag kan inte låta bli att tycka det är det onödigaste på jorden. Jo jag vet att man måste ha mens för att få barn, men, men.
PMS som har blivit värre med åren. Ont i ryggen , ont i magen, ont i brösten men dom växer och det är bra. Bara det att mina hänger så mycket nu så det märks inte att dom blir större :(.

Bortglömmda skydd så man stoppar stenhårt papper i trosorna i stället, som skaver,  jag vet det får mej att verka som om jag är nybörjare på det där med mens o skydd men jag erkänner, jag är glömsk.

Man luktar illa = svettas mer. Ja, känner sej allmänt ofräsch.
 
I ca 12 år så slapp jag allt som hade med det där tråkiga att göra, nästan i allafall. Då var jag smart och hade spiral, sen var jag dum och fick för mej att inte ha spiral. Nu vill jag inte sätta in nån igen, och jag tror inte min familj vill att jag ska göra det igen heller.

Det tar ca 6-8 månader för mej innan min kropp vänjer sej vid alla hormoner i spiralen så jag går omkring och är skengravid lika länge. Då menar jag att jag har ett humör utan dess like, är sugen på allt som innehåller socker och är trött som faaan. Ingen skillnad mot nu kanske ?

Om en sterelisering gjorde att man slapp mens så tror jag att jag hade gjort en för flera år sen. Just nu så är det inte värt det. En hysterektomi kanske funkar däremot.

Enklast vore det att det fanns en knapp någonstans på kroppen som man kunde trycka på och aktivera eller avaktivera när man är redo eller klar med barn.

Nu är jag redo för klemakteriet utan klemakteriebesvär. Men det är väl inte meningen att vi kvinnor ska klara oss utan några problem när det gäller såna saker.