Att helt plötsligt förstå att den dom sitter och fnittrar åt i bussen är dej.

Och att det beror på att den där låten som du nynnade med på i huvudet inte alls sjöngs så tyst som du trodde........

Satt på bussen på väg hem från jobbet idag. Min busshållsplats är vid en skola och som vanligt så kom det på en massa högstadie elever som skulle hem på bussen.

Ungdomarna går ju alltid bakåt i bussen och så idag. Det fanns ändå lediga platser kvar där bak.

Ungdomar skränar och låter, även på bussen, skriker och gapar könsord.
Nya kommer på bussen men alla stannar i den främre delen av bussen trots lediga platser.
Tillslut tröttnar en medelålders man på situationen och ber ungdomarna att dämpa sej och tänka på hur dom beter sej, att visa respekt för oss andra i bussen så dom kan komma och sätta sej där bak och slippa stå och trängas.

Ungdomarna hamnar så klart i försvar och käftar emot. Mannen blir mer sur och låter helt plötsligt lika otrevlig som ungarna gjort hela resan. Han flyttar tillslut muttrande fram sej och försöker få med sej folket i närheten om att chauffören borde kasta ut dom.

Och varför skriver jag det här nu då? Ja det kan man undra.
Jag håller visserligen med herrn om att ungdomarna var respektlösa och borde kunna bete sej bättre.
Jag kan även förundras över vilken arbetsmiljö chaufförerna har och vilket tålamod dom måste ha.
Men jag tycker även att "den gode samariten" sjönk ner till samma nivå som ungarna lite väl snabbt med otrevlig ton och förolämpningar.

Vad lärde sej ungarna av det ?

Ingenting, barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör.

Till eftertanke

Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.

Sören Kierkegaard

Skriven i början på 1800-talet och stämmer så bra!

Att helt plötsligt förstå att den dom sitter och fnittrar åt i bussen är dej.

Och att det beror på att den där låten som du nynnade med på i huvudet inte alls sjöngs så tyst som du trodde........

Satt på bussen på väg hem från jobbet idag. Min busshållsplats är vid en skola och som vanligt så kom det på en massa högstadie elever som skulle hem på bussen.

Ungdomarna går ju alltid bakåt i bussen och så idag. Det fanns ändå lediga platser kvar där bak.

Ungdomar skränar och låter, även på bussen, skriker och gapar könsord.
Nya kommer på bussen men alla stannar i den främre delen av bussen trots lediga platser.
Tillslut tröttnar en medelålders man på situationen och ber ungdomarna att dämpa sej och tänka på hur dom beter sej, att visa respekt för oss andra i bussen så dom kan komma och sätta sej där bak och slippa stå och trängas.

Ungdomarna hamnar så klart i försvar och käftar emot. Mannen blir mer sur och låter helt plötsligt lika otrevlig som ungarna gjort hela resan. Han flyttar tillslut muttrande fram sej och försöker få med sej folket i närheten om att chauffören borde kasta ut dom.

Och varför skriver jag det här nu då? Ja det kan man undra.
Jag håller visserligen med herrn om att ungdomarna var respektlösa och borde kunna bete sej bättre.
Jag kan även förundras över vilken arbetsmiljö chaufförerna har och vilket tålamod dom måste ha.
Men jag tycker även att "den gode samariten" sjönk ner till samma nivå som ungarna lite väl snabbt med otrevlig ton och förolämpningar.

Vad lärde sej ungarna av det ?

Ingenting, barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör.

Till eftertanke

Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.

Sören Kierkegaard

Skriven i början på 1800-talet och stämmer så bra!