vickanh

Vilken julafton.
Det här blir en julafton att minnas sa svärmor när vi satt i bilen på väg dom 10 milen in till Umeå.
Varför det, sa både jag och barnen? Ni får se, sa hon.
Jag tror faktis att hon har rätt nu med facit i hand.

Stressigt, ja men ändå inte. Bara hysteriskt. Gick upp vid 8 för att koka gröt, man måste ju ha egenkokad gröt på julaftonsmorgonen. Satte på fel platta på spisen och det tog minst 20 min innan jag ens märkte det. Bra början på dagen.
Vi skulle åka in till Umeå senast 9.30 och innan det så skulle vi som sagt äta gröt, hämta en julgran och gärna ta in julgranén oxå. Granen skulle tjejerna och gubben hämta. Det blev gubben som åkte själv och med all snö som är här uppe, på marken och på träden så är det faktis ganska svårt att se hur en gran ser ut utan all snö. Det förstog vi när han kom hemsläpandes med granen en timme senare. Stor och gles var dom första orden, sen kom ful oxå (men det är det bäst att hålla tyst om). In, kom granen inte då utan det blev att kliva in i bilen för turen till Umeå och moster som ligger på sjukhus.
Vi kom alltså iväg 10.30 hemifrån, 1 timmes resväg, 40 min handling, 30 min att leta parkering, 1 timmes besök på sjukhus , tanka och 1 timme hem. Alltså, kl 3, precis till Kalle var vi hemma igen, ungarna blev skitnöjda att hinna se kalle och så hade dom sovit i bilen oxå..

In med all mat i ugn och på spis, allt var redan förberätt som tur vad. Gick faktis snabbt så inom en timme så satt vi vid bordet. Under tiden vi åt så stog granen i badrummet på avrinning. När bordet var avdukat så var det dax att sätta igång med granen, ungarna väntade ju på julklapparna. In med granen på sin plats för uppsnyggning. Granen var helt enkelt för hög så det var bara att ta fram sågen och börja såga.
Det är väl normalt att såga inne kl 5 på julaftonskvällen?
Nu blev granen för kort i stället men hälldre en kort gran än ingen alls. Ungarna står trampandes brevid och väntar. På med ljusslingan så ungarna kunnde börja klä granen.
Ut med allt granspill och fram med sopen. Samtidigt som jag sopat färdigt så var ungarna färdig med granen. Granen blev trots allt ganska fin när den var färdigklädd. In med julklapparna under granen och och fram med mellandottern som skulle dela ut klapparna. Nu satt alla på rad i köket ivrigt väntandes  på klapparna. Det blev konstigt nog inte ett riv och slit i klapparna utan alla väntade tills alla klappar var utdelade innan dom började öppna. Barnen kände nog oxå av den något hysteriska dagen vi haft. Nu kom friden som man längtat efter hela dagen. Kvällen fortsatte precis som en julafton ska vara, hur nu den ska vara. Alla var nöjda och glada över sina klappar, knäcken kom fram och var helt perfekt, dom nya spelen provspelades och pysselböckerna blev nästan slutpysslade.
Hur mycket kan man egentligen hinna med på en dag kan man undra? Vad är egentligen normalt?
 Ja, vi kommer att komma ihåg den här julafton. Kanske mest för att allt skulle hända på några få timmar, men ingen var särskilt stressad. Utan allt tog sin tid och alla var glada hela dagen. Kul hade vi oxå, tänk att stå innomhus och såga gran vid den tiden när alla andra i sverige delar ut julklappar.

En sjukt kul jul med mycket skratt. Men nästa gång ska vi komma upp till urskogen lite tidigare, så granen står grön o grann i stugan dagen innan jul och när inga fastrar ligger på sjukhus 10 mil bort.

                                                GOD JUL