Hit och dit.
Är det värt det?? Åka 80 mil och bara köra runt i en vecka? En dag var vi lediga helt utan att sitta i bilen. Dom andra dagarna körde vi 10 mil hit och 10 mil dit allt för att hälsa på folk eller handla mat.
10 mil är ingenting i Norrland det kan man köra flera gånger om dan. Barnen tröttnar ganska fort dom vill inte följa med till tant Maj, man kan ju inte gå dit. Men visst följde dom med till dom flesta ställena, även till tant Maj. Dom är duktiga. Dom fick faktis stanna hemma när vi åkte in till Umeå för att hälsa på moster en sista gång innan vi åkte hemåt igen. Det var bara för att dom skulle sitta i bilen hela dagen, dan efter. Men dom hade kul hemma, byggde snögrotta, man måste passa på medans det är ljust ute, mellan kl 11-15 hinner man med en del, sen blir det svarter. Dom hann oxå med att pyssla och spela spel. Bara vara helt enkelt.
Vi kom tillbaka hem till Öret igen efter en bra hemfärd. Vädret var bra, inte för mycket trafik och ungarna skötte sej superbra. När vi väl kom hem igen och gick igenom veckan så hade gubben lite ångest över alla som vi faktis inte hann hälsa på. Vi skulle ju ha hunnit med både äldsta kompisen och minst en gammal flamma, helst två. Jag tycker att vi hann med alldeles lagom med, hälsa på, jag. Och för att svara på min egen fråga som jag ställde ibörjan av inlägget så, JA det är värt det. När man ser hur glad Farmor är när vi kommer in och tar över hela huset med oss själva och våra prylar. Vi hjälps åt med allt och anpassar oss efter varandra. Vi ser hur glad tant Maj blir när vi kommer dit på den där koppen kaffe som hon har efterfrågat i flera år. Brorsan har blivit en självklarhet. Honom måste man ju hälsa på när vi är uppe. Tänk vilken kontakt man kan få på bara 7 månader. Mostern på sjukhus får vi ju inte glömma, inte heller tant Karin i granngården som förväntar sej en julklapp och lite skvaller. Det är värt det och det är kul och vi kommer absolut göra om det igen.
