vickanh

                                                       

Jag har nästan aldrig åkt skidor. Vi gjorde inte det i min familj när vi var små.

Första gången jag stog på ett par skidor var när jag gick i åttan tror jag och följde med en kompis till fjällen i en vecka. Jag plogade mej fram, men fram kom jag. Efter det så kan jag räkna på fingrarna på min hand hur många gånger jag har farit ner för en backe.

Till förra året. Då bestämde vi att vi skulle på en skidsemester. Dom stora barnen har varit i väg några gånger, nu var det den minstas tur att få lära sej.
Jag skulle minsann också åka och tuff som jag är så ska man naturligtvis inte visa hur djä..a rädd man är.

Lilltjejen bara släppte på som om hon inte gjort något annat och var skittuff. Jag var också ganska tuff, i barnbacken.
Men efter lite vurpor av olika slag så tycker jag nog att det gick ganska bra, jag bröt ju inget. Jag sätter mej fortfarande ner om det går för fort eller är för brant. Men det tycker jag är tillåtet när man är 35 år och inte är lika dummodig som man är när man är liten. Kul är det ju oxå.

Nu är det dags igen för familjens weekend i backarna och vi får se om det känns bättre lite snabbare i år att stå på skidorna. Framför allt skulle jag vilja bli bättre på att skejta bort när man klivit av liften, skejta över huvud taget, det hände både en och två gånger förra året att jag liksom blev kvar där i en liten uppförsbacke där man släpper liftarna, stående eller liggandes kan ni gissa själva. Liftar gör ont. 

Nej jag ser fram emot dom här dagarna, det ska bli skönt att bara komma hemifrån. Kommer dock sakna stora killen som har valt att stanna hemma hos en kompis och inte alls umgås med familjen. Men det kan oxå vara lite skönt för då slipper han bråka med tjejerna.

Önska mej lycka till så jag klarar mej i år oxå och inte kommer hem med några brytna ben:)