Tänk er att ni är med i en grupp med tjejer som en gång i månaden får ett mail med information om en hemlig träff där du inte får veta vad du ska göra utan bara var/ när ni ska träffas, pris på träffen och andra tips som kan vara bra att veta.

Låter spännande va??

Jag är med i en sån grupp. Hi, hi.

Under två år nu har jag fått prova på saker som jag aldrig skulle ha fått chansen att prova annars. Idag blev det sabelfäktning. Mycket roligt och väldigt varmt. Det är något jag antagligen inte kommer att göra igen men det var kul.

Scrapping, vilket jag fortsatte med.
Smitt i smedjan, skitkul.
Skrattyoga, hysteriskt roligt.
Curling, kul.
Servettvikning, pisstråkigt.
Skrämmare, inte så kul.
Linedance, ja.
Pärlat fotlänk, den fick mamma.
Luffarslöjd, min träff.

är saker som jag fått vara med på att göra och mycket, mycket mer.

Det värsta med gruppen är att jag måste anordna en träff varje år. Jag ska komma på vad vi ska göra, ta kontakt med människor och förhandla pris. Det är ju en av mina svagheter i livet att kontakta folk men det har gått bra hittills.
Min nästa gång är i slutet av juni tror jag och än så länge har jag ingen idé om vad jag ska hitta på. 

Har nån något förslag så är jag tacksam för hjälp.

Men egentligen vill jag bara tacka för att jag blev medbjuden på en sån här sak och har möjlighet att varje månad få känna förväntan och spänning om vad vi ska få göra den här månaden.

Tack Helena :))

Vet inte riktigt vad som hänt.

Jag beter mej inte som mej själv och det blir jag skitförbannad på.

Det trodde jag inte om mej själv.

Att jag skulle bry mej så mycket.

Vad trött jag blir.

Jag är en djävla MES.

Men vill egentligen vara en

Ibland förstår jag inte hur folk tänker
och vad dom gör.

Men det finns väl antagligen en anledning.

I 2 hela dagar så gick det bra. I bara 2 dagar så funkade kuren helt perfekt. Sen glömde jag bort mej och tog en tårtbit. Då kunde jag ju lika gärna fortsätta. Jag vet att man inte ska tänka så men jag ville.

Det blev ett spontant restaurangbesök och tillhörande vin med bästa M. Det var både gott och kul att ses o gå igenom dom sista veckorna sen vi sågs sist. 

Dagen efter så måste man ju oxå äta lte gott. Varför är det så?? Efter min nyttiga frukost så hittade jag chipsskålen och kunde naturligtvis inte låta bli den. Förstår inte, hade inte skålen stått där så hade jag ju inte ätit. Det föll mej inte ens in att gå bort med skålen så jag inte kunde äta. Till middag blev det pizza.

Ja, ja det var dom 2 dagarna det. Nu tar vi nya tag och börjar om igen. Man måste ju få ta några såna dagar.

Lyxdagar ska jag kalla dom. Min nästa Lyxdag ska jag ha den 29/1 då jag ska på 40-årsfest. 

Men fram till dess så ska jag försöka köra på och förhopningsvis få sällskap av några jag känner. Sällskap har jag väl annars av nästan hela sverige som ska försöka följa sitt nyårslöfte att komma i bikinin till sommaren.


    

Herregud, nu i helgen har vi gjort något som inte händer ofta. Man kan nog räkna på fingrarna hur många gånger det hänt under alla år vi varit tillsammans.

Det som hände var att jag och gubben var ute och åt. Ute på restaurang, på kvällen, själva utan barn. Det ni, nu blev ni avis va?

Det var riktigt mysigt. Vi valde en restauring som serverar Tapas. Det tycker jag om, när man får lite olika rätter att plocka av.

Gubben provsmakade tillomed oliverna. Det kommer han inte göra igen. Allt var supergott. Och så ett glas vin såklart.

Det ända som jag måste säga att vi gjorde fel var att vi hade varit ute i Ånnaboda hela dagen. Sprungit upp och ner för backen. Ja eller vi åkte ner, inte sprang. Att vi rört på oss och frisk luft gjorde att tröttheten kom smygande på oss mitt under middagen. Vi kom till stan och hem från stan på samma bussbiljett.

Det blev i allafall ett par timmar med egen tid tillsammans. Vi planerade tillomed nästa gång vi ska göra något tillsammans själva. Då blir det relaxen. Det dröjer nog ett antal år innan det blir av eller så har vi fått mersmak och tar det nästa helg jag är ledig. Ja, vem vet?

Nyårslöfte....vad är det?? Är det då man ska sluta röka, sluta dricka, gå ner i vikt, börja träna, ta körkort eller till och med skaffa nytt jobb. Nu röker jag inte och tränar gör jag, ibland i allafall,  men jag skulle verkligen behöva gå ner i vikt. Fast vill jag det?? Kan inte jag få väga ganska många kg för mycket och vara nöjd med det, äta och dricka vad jag vill, när jag vill och hur mycket jag vill? Det är ju inte så att jag inte rör på mej, för det gör jag. Det är kanske provocerande att vara nöjd med sej själv när man är överviktig, klä sej som man vill utan att bry sej om vad alla andra tänker.
Måste man vara som alla andra, en i mängden, inte utmärka sej?  Jag vet inte. Måste man förändra sej? Kanske måste man det. Kanske måste jag ändå göra det för att må riktigt bra, att bli riktigt nöjd med mej själv och vilja vara med på kort igen. Jag kanske måste gå ner i vikt för att slippa hjärtinfarkt eller hjälper det bara med att sluta stressa? Kanske borde jag byta jobb för att sluta stressa eller bara för att det är dags. Nått jag faktis ska satsa på och verkligen försöka göra är att ta körkort. Det ska jag göra. Det är mitt mål för i år.

Räcker det som förändring??

Tänk er att ni är med i en grupp med tjejer som en gång i månaden får ett mail med information om en hemlig träff där du inte får veta vad du ska göra utan bara var/ när ni ska träffas, pris på träffen och andra tips som kan vara bra att veta.

Låter spännande va??

Jag är med i en sån grupp. Hi, hi.

Under två år nu har jag fått prova på saker som jag aldrig skulle ha fått chansen att prova annars. Idag blev det sabelfäktning. Mycket roligt och väldigt varmt. Det är något jag antagligen inte kommer att göra igen men det var kul.

Scrapping, vilket jag fortsatte med.
Smitt i smedjan, skitkul.
Skrattyoga, hysteriskt roligt.
Curling, kul.
Servettvikning, pisstråkigt.
Skrämmare, inte så kul.
Linedance, ja.
Pärlat fotlänk, den fick mamma.
Luffarslöjd, min träff.

är saker som jag fått vara med på att göra och mycket, mycket mer.

Det värsta med gruppen är att jag måste anordna en träff varje år. Jag ska komma på vad vi ska göra, ta kontakt med människor och förhandla pris. Det är ju en av mina svagheter i livet att kontakta folk men det har gått bra hittills.
Min nästa gång är i slutet av juni tror jag och än så länge har jag ingen idé om vad jag ska hitta på. 

Har nån något förslag så är jag tacksam för hjälp.

Men egentligen vill jag bara tacka för att jag blev medbjuden på en sån här sak och har möjlighet att varje månad få känna förväntan och spänning om vad vi ska få göra den här månaden.

Tack Helena :))

Vet inte riktigt vad som hänt.

Jag beter mej inte som mej själv och det blir jag skitförbannad på.

Det trodde jag inte om mej själv.

Att jag skulle bry mej så mycket.

Vad trött jag blir.

Jag är en djävla MES.

Men vill egentligen vara en

Ibland förstår jag inte hur folk tänker
och vad dom gör.

Men det finns väl antagligen en anledning.

I 2 hela dagar så gick det bra. I bara 2 dagar så funkade kuren helt perfekt. Sen glömde jag bort mej och tog en tårtbit. Då kunde jag ju lika gärna fortsätta. Jag vet att man inte ska tänka så men jag ville.

Det blev ett spontant restaurangbesök och tillhörande vin med bästa M. Det var både gott och kul att ses o gå igenom dom sista veckorna sen vi sågs sist. 

Dagen efter så måste man ju oxå äta lte gott. Varför är det så?? Efter min nyttiga frukost så hittade jag chipsskålen och kunde naturligtvis inte låta bli den. Förstår inte, hade inte skålen stått där så hade jag ju inte ätit. Det föll mej inte ens in att gå bort med skålen så jag inte kunde äta. Till middag blev det pizza.

Ja, ja det var dom 2 dagarna det. Nu tar vi nya tag och börjar om igen. Man måste ju få ta några såna dagar.

Lyxdagar ska jag kalla dom. Min nästa Lyxdag ska jag ha den 29/1 då jag ska på 40-årsfest. 

Men fram till dess så ska jag försöka köra på och förhopningsvis få sällskap av några jag känner. Sällskap har jag väl annars av nästan hela sverige som ska försöka följa sitt nyårslöfte att komma i bikinin till sommaren.


    

Herregud, nu i helgen har vi gjort något som inte händer ofta. Man kan nog räkna på fingrarna hur många gånger det hänt under alla år vi varit tillsammans.

Det som hände var att jag och gubben var ute och åt. Ute på restaurang, på kvällen, själva utan barn. Det ni, nu blev ni avis va?

Det var riktigt mysigt. Vi valde en restauring som serverar Tapas. Det tycker jag om, när man får lite olika rätter att plocka av.

Gubben provsmakade tillomed oliverna. Det kommer han inte göra igen. Allt var supergott. Och så ett glas vin såklart.

Det ända som jag måste säga att vi gjorde fel var att vi hade varit ute i Ånnaboda hela dagen. Sprungit upp och ner för backen. Ja eller vi åkte ner, inte sprang. Att vi rört på oss och frisk luft gjorde att tröttheten kom smygande på oss mitt under middagen. Vi kom till stan och hem från stan på samma bussbiljett.

Det blev i allafall ett par timmar med egen tid tillsammans. Vi planerade tillomed nästa gång vi ska göra något tillsammans själva. Då blir det relaxen. Det dröjer nog ett antal år innan det blir av eller så har vi fått mersmak och tar det nästa helg jag är ledig. Ja, vem vet?

Nyårslöfte....vad är det?? Är det då man ska sluta röka, sluta dricka, gå ner i vikt, börja träna, ta körkort eller till och med skaffa nytt jobb. Nu röker jag inte och tränar gör jag, ibland i allafall,  men jag skulle verkligen behöva gå ner i vikt. Fast vill jag det?? Kan inte jag få väga ganska många kg för mycket och vara nöjd med det, äta och dricka vad jag vill, när jag vill och hur mycket jag vill? Det är ju inte så att jag inte rör på mej, för det gör jag. Det är kanske provocerande att vara nöjd med sej själv när man är överviktig, klä sej som man vill utan att bry sej om vad alla andra tänker.
Måste man vara som alla andra, en i mängden, inte utmärka sej?  Jag vet inte. Måste man förändra sej? Kanske måste man det. Kanske måste jag ändå göra det för att må riktigt bra, att bli riktigt nöjd med mej själv och vilja vara med på kort igen. Jag kanske måste gå ner i vikt för att slippa hjärtinfarkt eller hjälper det bara med att sluta stressa? Kanske borde jag byta jobb för att sluta stressa eller bara för att det är dags. Nått jag faktis ska satsa på och verkligen försöka göra är att ta körkort. Det ska jag göra. Det är mitt mål för i år.

Räcker det som förändring??