vickanh

Varför låter man så ofta andras dåliga humör påverka en? Speciellt påverkad kan jag bli av mina barn. Det är väl antagligen för att man är så involverad i deras känslor och ska känna av dom, men jag blir skitsur när dom är sura i onödan. Det bara kokar i mej och många gånger så behöver dom inte ens vara otrevliga, spänningen bara ligger i luften.
Ta igår tex, tjejerna har tjatat om att gå och bowla så vi bokade en bana och gav oss av. Mellantjejen tycker väl antagligen att hon är för stor för att ha staket ,10 år, medans jag kan tycka att det gör väl inget. Varför ska man lyssna på mamma? Ja, nu gick det ju inte så bra för henne att bowla. Klotet åkte i rännan var och varannat slag. Inget tips eller någon hjälp ville hon ha, fortfarande inget staket, envisare än synden och surare och surare blir hon. Hon är till och med sur på att lillasyrran har bättre poäng än henne, vilket inte är så konstigt, HON HAR JU STAKET. Jag blir oxå surare och surare. Försöker hålla humöret uppe och inte bry mej med till slut går det bara inte, det kokar. Jag blir tillomed lite upprörd nu medans jag skriver. Varför vill man gå och bowla om man bara ska sitta och tjura och inte ens försöka, alla är vi väl nya på allt i början. Nej istället ska man bara kasta iväg klotet och utan att ens titta hur det går och sen sätta sej med ryggen mot. Otacksamt är det. Herregud det blir ju absolut inte roligt med den attityden, man får väl se det som att man övar, ha kul och bjuda lite på sej själv. Det handlar ju bara om familjen. Vad spelar det då för roll om det går dåligt. Hon är väl antagligen lite för ung för att förstå något sån,t men ändå.  Min eftermiddag blev iallafall en aning förstörd. Sen blev jag sur på mej själv över att jag låter mej påverkas av en liten snorunge som aldrig mer ska bowla,( just nu).
Syrran, brorsan och pappa var i allafall glada och nöjda. Pappa framför allt. Han vann ju. Jag skulle ha smittats av deras goda humör i stället och skrattat hela eftermiddan. Skratt ska ju vara lättare att smittas av säjer dom.
Jag brukar faktis tänka på det, försöka se glad ut och vara possitiv. Jag kanske inte skrattar hela tiden men jag försöker att inte ha någon rynka i pannan. Det är väl inte så lätt alla gånger, ungen måste väl ha fått sitt humör och envishet från någon.