vickanh

Vad händer med min famil? Först var det gubben och hans diskbråck och en del sjukhusbesök där. 
När väl han mår bättre, förutom en bortdomnad fot som är illa nog, så är det sonens tur.

Han fick operera bort blindtarmen och fick 2 nätter på sjukhuset. Ingen stor operation men orolig blir man ju. När barnen är sjuka så är inte ens en 15-åring stor eller tuff nog utan vill ha mamma där, det hade nog funkat med pappa oxå men på det örat lyssnar inte jag. Gubben hade säkert oxå velat ha sällskap om han fick.

Jag är ganska skrockfull, jo det är sant, och man säjer ju att olyckor kommer i tre, så dom sista dagarna så har jag försökt övertalat mej själv och fått andra att hålla med om att mina tre olyckor redan har kommit.

Jag tycker att det är hela familjen som räknas och med hela familjen räknas: mor med familj och syskon med familj. ELLER HUR.....

Min systerson har även han varit på sjukhus med en skadad arm, sådeså. Han var helt enkelt den tredje, eller första om vi ska räkna noga.

Jag är klar helt enkelt.

Men jag erkänner att jag kommer ha extra koll på alla små som stora krämpor en tid framöver.
Jag kommer hoppa till av oro när telefonen ringer.
Är lite osäker på om jag släpper iväg dottern till kollot.
Kan tillomed tänka mej att hoppa av båtresan nästa vecka, det kan ju vara min tur. Hellre mej än barnen.

Men jag får väl helt enkelt bara slappna av och tänka som jag gjort och tro att jag är klar, inget mer händer. 

För det finns väl ingenting som heter skrock va??