Inte så svårt
Idag sista dagen innan allt ska vara klart har jag suttit och skrivit mitt första personliga brev och cv.
Varför ska man vara så sen med allt? Jag har ju haft flera månader på mej, men det är kanske tidspressen som jag behöver.
Jag sitter ju varje vår och läser massor av jobbansökningar och borde nog veta hur man skriver ett personligt brev. Jag vet i allafall när jag läser ett brev som jag fastnar för och så skulle jag vilja skriva mitt brev.
Nu tyckte jag inte att det var så svårt att skriva och det gick ganska fort. Jag är ju inte en "hörtravande" person och vill ha det enkelt med enkla ord och personligt.
Det kan ju istället göra att man missar en massa som egentligen borde vara med. Ibland så ser man på en gång hur en person är när man läser brevet, att dom har lagt ner tid på att välja ord och ansträngt sej mer än vad jag gjorde.
Säjer det att dom är mer engagerade och mer intresserade av jobbet än mej då?
Nej, inte enligt mej. Alla brev jag har läst och fallit för ser helt annorlunda ut. Det jag vill ha med är en känsla av livsglädje och positivitet. Då faller jag.
Och det tror jag att jag fick med.
Papper på alla anställningar tjänstgöringsintyg ( som jag inte visste jag hade) och betyg hittade jag oxå utan att leta särskilt länge, det trodde jag inte.
2 år som timmis i hemtjänsten fattas som jag inte hittade och ett utbildningsvikariat på 6 mån är helt borta, men det får jag väl bjuda på.
Nu är det bara att kopiera alla papper,få en att bevittna dom, köpa frimärke, lägga på brevlådan och hoppas att det hinner fram i tid.
Så klart hoppas jag ju sen på en spännande höst med nya utmaningar.
