Hit och dit.
Är det värt det?? Åka 80 mil och bara köra runt i en vecka? En dag var vi lediga helt utan att sitta i bilen. Dom andra dagarna körde vi 10 mil hit och 10 mil dit allt för att hälsa på folk eller handla mat.
10 mil är ingenting i Norrland det kan man köra flera gånger om dan. Barnen tröttnar ganska fort dom vill inte följa med till tant Maj, man kan ju inte gå dit. Men visst följde dom med till dom flesta ställena, även till tant Maj. Dom är duktiga. Dom fick faktis stanna hemma när vi åkte in till Umeå för att hälsa på moster en sista gång innan vi åkte hemåt igen. Det var bara för att dom skulle sitta i bilen hela dagen, dan efter. Men dom hade kul hemma, byggde snögrotta, man måste passa på medans det är ljust ute, mellan kl 11-15 hinner man med en del, sen blir det svarter. Dom hann oxå med att pyssla och spela spel. Bara vara helt enkelt.
Vi kom tillbaka hem till Öret igen efter en bra hemfärd. Vädret var bra, inte för mycket trafik och ungarna skötte sej superbra. När vi väl kom hem igen och gick igenom veckan så hade gubben lite ångest över alla som vi faktis inte hann hälsa på. Vi skulle ju ha hunnit med både äldsta kompisen och minst en gammal flamma, helst två. Jag tycker att vi hann med alldeles lagom med, hälsa på, jag. Och för att svara på min egen fråga som jag ställde ibörjan av inlägget så, JA det är värt det. När man ser hur glad Farmor är när vi kommer in och tar över hela huset med oss själva och våra prylar. Vi hjälps åt med allt och anpassar oss efter varandra. Vi ser hur glad tant Maj blir när vi kommer dit på den där koppen kaffe som hon har efterfrågat i flera år. Brorsan har blivit en självklarhet. Honom måste man ju hälsa på när vi är uppe. Tänk vilken kontakt man kan få på bara 7 månader. Mostern på sjukhus får vi ju inte glömma, inte heller tant Karin i granngården som förväntar sej en julklapp och lite skvaller. Det är värt det och det är kul och vi kommer absolut göra om det igen.
Nomalt??
Vilken julafton.
Det här blir en julafton att minnas sa svärmor när vi satt i bilen på väg dom 10 milen in till Umeå.
Varför det, sa både jag och barnen? Ni får se, sa hon.
Jag tror faktis att hon har rätt nu med facit i hand.
Stressigt, ja men ändå inte. Bara hysteriskt. Gick upp vid 8 för att koka gröt, man måste ju ha egenkokad gröt på julaftonsmorgonen. Satte på fel platta på spisen och det tog minst 20 min innan jag ens märkte det. Bra början på dagen.
Vi skulle åka in till Umeå senast 9.30 och innan det så skulle vi som sagt äta gröt, hämta en julgran och gärna ta in julgranén oxå. Granen skulle tjejerna och gubben hämta. Det blev gubben som åkte själv och med all snö som är här uppe, på marken och på träden så är det faktis ganska svårt att se hur en gran ser ut utan all snö. Det förstog vi när han kom hemsläpandes med granen en timme senare. Stor och gles var dom första orden, sen kom ful oxå (men det är det bäst att hålla tyst om). In, kom granen inte då utan det blev att kliva in i bilen för turen till Umeå och moster som ligger på sjukhus.
Vi kom alltså iväg 10.30 hemifrån, 1 timmes resväg, 40 min handling, 30 min att leta parkering, 1 timmes besök på sjukhus , tanka och 1 timme hem. Alltså, kl 3, precis till Kalle var vi hemma igen, ungarna blev skitnöjda att hinna se kalle och så hade dom sovit i bilen oxå..
In med all mat i ugn och på spis, allt var redan förberätt som tur vad. Gick faktis snabbt så inom en timme så satt vi vid bordet. Under tiden vi åt så stog granen i badrummet på avrinning. När bordet var avdukat så var det dax att sätta igång med granen, ungarna väntade ju på julklapparna. In med granen på sin plats för uppsnyggning. Granen var helt enkelt för hög så det var bara att ta fram sågen och börja såga.
Det är väl normalt att såga inne kl 5 på julaftonskvällen?
Nu blev granen för kort i stället men hälldre en kort gran än ingen alls. Ungarna står trampandes brevid och väntar. På med ljusslingan så ungarna kunnde börja klä granen.
Ut med allt granspill och fram med sopen. Samtidigt som jag sopat färdigt så var ungarna färdig med granen. Granen blev trots allt ganska fin när den var färdigklädd. In med julklapparna under granen och och fram med mellandottern som skulle dela ut klapparna. Nu satt alla på rad i köket ivrigt väntandes på klapparna. Det blev konstigt nog inte ett riv och slit i klapparna utan alla väntade tills alla klappar var utdelade innan dom började öppna. Barnen kände nog oxå av den något hysteriska dagen vi haft. Nu kom friden som man längtat efter hela dagen. Kvällen fortsatte precis som en julafton ska vara, hur nu den ska vara. Alla var nöjda och glada över sina klappar, knäcken kom fram och var helt perfekt, dom nya spelen provspelades och pysselböckerna blev nästan slutpysslade.
Hur mycket kan man egentligen hinna med på en dag kan man undra? Vad är egentligen normalt?
Ja, vi kommer att komma ihåg den här julafton. Kanske mest för att allt skulle hända på några få timmar, men ingen var särskilt stressad. Utan allt tog sin tid och alla var glada hela dagen. Kul hade vi oxå, tänk att stå innomhus och såga gran vid den tiden när alla andra i sverige delar ut julklappar.
En sjukt kul jul med mycket skratt. Men nästa gång ska vi komma upp till urskogen lite tidigare, så granen står grön o grann i stugan dagen innan jul och när inga fastrar ligger på sjukhus 10 mil bort.
GOD JUL
Urskogen
Mil på mil, på mil, på mil, på mil, på mil, på mil, på mil. Herregud vad lång det är. 85 mil för att fira jul. Ungarna som i normala fall är vana med dom här 85 milen och bara brukar sitta still och smaska godis och se på film, var inte lugna den här resan. Den ena grinade och hade ont överallt och den andra var uttråkad och fick värsta spelet. Visserligen ett ganska kul spel men ganska jobbigt efter 30 mil. Den tredje var kanon, hon sov halva resan och såg på film halva resan, precis som det ska vara.
Vi hade valt resdag efter vädret och hade blivit lovade mulet men uppehåll. Det löftet blev inte inbefriat. Det var snöstorm under ca 20 mil av resan, ( under den tiden ungen hade spel ) totalt kaos och milslånga köer.
Till slut så klarnade det upp och blev klart. Resan tog bara 3 timmar längre än normalt. Tur att man har en karl som är van att köra även om han hade varit glad över att få byta av nån gång. Kanske är dags att ta det där kortet nån gång...
Ja men fram kom vi och gud vad skönt det är. Mitt ute i ingenstans känns det som, bara skog runt omkring och meterhöga snövallar. Vackrare kan det inte bli.
Jo det finns hus i närheten och det är inte så långt till närmsta samhälle men det känns som om det är mitt i urskogen.
ENERGI
Idag har jag fått energi. Jag har fått prata, skratta, minnas, myst, pysslat och framför allt varit med vänner.
Ätit och druckit gott. Underbr kväll helt enkelt.
Ja egentligen så har hela dagen varit bra. Den började med att jag åkte med mamma till det stora köpcentret, eller nu heter det visst inte köpcenter längte utan galleria. Vi åkte i allafall dit för att tillsamans köpa julklappar till mina barn. Allt gick superlätt. Ideerna bara flödade, det finns en önskelista förstås men jag kom på så många mer saker som dom bara sagt och som aldrig hamnat på listan. Så ett par timmar och en lunch senare så var vi klara. Tänk, själv har jag sprungit runt i flera månader och letat bra julklappar till barnen och nu klarar vi av alla på bara en liten stund. Det var inte ens jobbigt. Nästan inget folk och det betyder ju så klart inga köer. Det kan inte bli bättre.
Vad bra man mår när man har släkt och vänner omkring sej som man tycker om och som man vet tycker om dej.
Den här veckan kommer att fortsätta så här bra det känner jag på mej, och det är inte bara för att jag är bortbjuden tre gånger till den veckan. Till fler underbara vänner där jag får skratta, minnas, mysa, prata och framför allt få ENERGI...utan också för att humöret har hamnat på topp och det har jag bestämt mej för att ingen kan ta ifrån mej.
Sömnlös
Varför gjorde jag det inte när jag hade chansen?? Jag såg ju att hon kom. Hade jag gjort det så skulle jag ju fått sova den här helgen, inte ligga vaken och grubbla och tänka och grubbla.
Eller så var det bra att jag inte tog det då. Kanske hinner dom arga tankarna lägga sej och man kan prata lungt och sansat.
Jag var nog lite feg, ville inte ta det där. Vill vara själv så inga andra hör.
Nej, det blev en sömnlös helg istället. Det hade kanske varit kul att vara sömnlös om jag varit ledig.
Då hade jag nog gått ut och tagit några glas, suttit hemma vid datorn och spelat eller tittat på någon/ några av alla dom där filmerna som jag bett sambon ladda ner för länge sen, såna jag bara måste se, men som aldrig blir av.
Men nu jobbar jag i helgen och bara måste sova för att vara pigg och glad på arbetet. Och som alla vet, måste man sova så är det ännu svårare att somna och då kommer tankarna.
Ja eller så var det av omtanke, jag ville inte avsluta veckan, en timme innan arbetet för dagen var slut och helgen skulle börja, med en konflikt så att hon också skulle få en sömnlös helg.
Så klart det var så.....för jag är väl inte feg?....eller konflikträdd?
Nej, konflikträdd är jag inte, men ibland så måste jag nog samla på mej lite mod inför något som är obehagligt.
Och ibland kan faktiskt en konflikt te sej obehaglig innan man har tagit tag i saken.
När allt är över så vet man att det var inte så farlig utan väldigt befriande och dom flesta gånger väldigt enkelt att göra det där som från början verkade så jobbigt.
Asch, på måndag blir det av. Nästa vecka är fullbokad och då har jag inte tid med att vara sömnlös.
GOD NATT
PRATA
Jag känner att jag vill ha nån att prata med, nån/ några som jag kan ringa när som helst och bara prata om allt med. Har kännt så ganska länge nu.
Vet inte riktigt varför.
Jo, jag har faktiskt en del nära vänner men jag vet inte. Dom har inte tid för mej just nu. Iallafall inte på det sättet.
Det är nog bara jag, jag vill inte prata med dom, inte just nu. Känner att jag inte vill störa.
Jag har inte svårt för att prata. Jag är väldigt öppen, för öppen, måste lämna åsikter på allt jag hör, allt jag ser, dela med mej om mej. Jag växer i längden brukar folk säga.
Ändå känner jag mej ganska ensam.
JAG VILL PRATA!!!
