Det kommer gå bra.
Idag har jag ett sånt där sug att skriva något, men jag har egentligen inget att skriva.
Gubben börjar jobba idag, äntligen, till att börja med nu i tre dagar, extra, men vi hoppas på mer innan tjänsten börjar på riktigt i slutet på mars.
Det betyder att lilla tjejen börjar på fritis idag och hon är överlycklig, vill inte gå hem före 17.00, blir sur om jag säjer att hon ska hem 15.00. Får hoppas att det verkligen är så kul som hon hoppas och att det håller i sej att hon vill dit.
Visserligen betyder gubbens jobb med traktamente att barnen får vara hemma själva mycket när jag jobbar kväll. Det blir lite mer att planera och så får jag väl köpa hem en massa lättlagad mat som nudlar, gorbys och pan pizza. Men så många kvällar i veckan gör jag inte, 1-2 st, och det är väl bara bra med ansvar?
Nä, jag får faktis lite ångest av att lämna dom hemma. Fast dom är ju tillräckligt stora. Skillnad vore om jag visste att 15 åringen hjälpte till men jag vet att det kommer vara 11-åringen som kommer att ta mest ansvar, om både lillasyster och mat.
Jag vet att det kommer gå bra och det är ingen skillnad på hur det var när jag var liten då fick man klara sej själv mycket tidigare än nu. Hoppas bara att min underbara mellantjej inte tar på sej för mycket eller att jag ställer för höga krav på henne.
Det gäller bara att planera och underlätta så kommer allt flyta på som vanligt.
Gubben börjar jobba idag, äntligen, till att börja med nu i tre dagar, extra, men vi hoppas på mer innan tjänsten börjar på riktigt i slutet på mars.
Det betyder att lilla tjejen börjar på fritis idag och hon är överlycklig, vill inte gå hem före 17.00, blir sur om jag säjer att hon ska hem 15.00. Får hoppas att det verkligen är så kul som hon hoppas och att det håller i sej att hon vill dit.
Visserligen betyder gubbens jobb med traktamente att barnen får vara hemma själva mycket när jag jobbar kväll. Det blir lite mer att planera och så får jag väl köpa hem en massa lättlagad mat som nudlar, gorbys och pan pizza. Men så många kvällar i veckan gör jag inte, 1-2 st, och det är väl bara bra med ansvar?
Nä, jag får faktis lite ångest av att lämna dom hemma. Fast dom är ju tillräckligt stora. Skillnad vore om jag visste att 15 åringen hjälpte till men jag vet att det kommer vara 11-åringen som kommer att ta mest ansvar, om både lillasyster och mat.
Jag vet att det kommer gå bra och det är ingen skillnad på hur det var när jag var liten då fick man klara sej själv mycket tidigare än nu. Hoppas bara att min underbara mellantjej inte tar på sej för mycket eller att jag ställer för höga krav på henne.
Det gäller bara att planera och underlätta så kommer allt flyta på som vanligt.
Faceraped
Igår blev jag faceraped.
Det var ingen fara det var en väldigt snäll facerape.
Jag var från början helt säker på vem den skyldige var. Tyckte tillomed att det var lite kul och planerade hämd.
Men antingen så ljuger den här personen väldigt bra eller så var det faktis inte han som gjorde det.
Då tyckte jag inte att det var lika kul längre.
Just att man inte vet vem det är gör nog mycket.
Bara känslan av att nån annan känner till mitt lösen och skulle kunna gå in och göra nått dumt var inte så kul.
Nu tror inte jag att någon av dom som skulle kunna mitt lösen skulle skriva nått elakt men känslan fanns där ändå.
Jag brukar inte vara så hemlig med mitt lösen så egentligen så finns det nog en del som har möjlighet att logga in på mej.
Nu har jag ett nytt lösen och det ska jag vara lite mer rädd om.
Som sagt, det var en väldigt snäll facerape men att inte veta vem det kan vara gör att det känns lite obehagligt.
Intressant? Nej!
Jo, sa jag men vad ska jag skriva om? Att bilen som skulle vara klar från verkstan tidigt måndag förmiddag, så vi skulle komma i tid till Göteborg och vår sovplats inte blev klar förens 17.30. Vilket så klart betyder att vi blev sena till Götebort. När vi åker på färjan till ön så hör vi bara ett brak och bilen pajar igen.
Vad händer nu då? Hur ska vi ta oss hem? Kommer vi ens att ta oss till Ullared som målet med vår resa var. Får vi tag på en verkstad?
Äldsta sonen är själv hemma, vi skulle ju komma hem på tisdagen. Och det värsta av allt jag jobbar ju på onsdag, det är sportlov och alla vikarier är redan insatta, det stressade nog mej mest.
Det var bara att gå och sova och se hur det blir.
Sonen klarade sej, jobbet fick in en vikarie, vi kom till Ulla, i lånad bil, vi fick tag på en verkstad och vi kom hem i vår egna bil om en dag för sent och inte en riktigt hel bil än. Att vi sen inte kommer att ha råd att äta resten av månaden är en annan sak.
Det blev bra. Bara inte som vi tänkt oss.
charmigt?
Undrar varför man vill vara behövd. Man o man , jag vill det, vara behövd. Jag vill att nån kommer och frågar mej om hjälp eller vill ha ett förslag och säger jag något så vill jag att nån, inte alla, håller med mej och tycker att det var ju ett bra förslag.
Jag vill veta lite om mycket så att jag har svar på dom flesta frågor, gäller inte politik kan jag säga. Jag kan svara, jag vet inte, på en del frågor men inte på många. Så vill jag så klart att svaren jag säger är någolunda korrekta. Jag bara måste ha en åsikt om allt. Avbryter järna folk just för att föra fram den där åsikten jag har, förlåt, men det är väl en del av min charm..?
Tror nog att allt det här med att ha koll nog beror lite på kontroll. Vilket i såfall betyder att jag har kontrollbehov!
Jo, det har jag, jag erkänner. Men jag tror att det kan vara possitivt ibland men ibland inte. Eller?
Jag vill veta lite om mycket så att jag har svar på dom flesta frågor, gäller inte politik kan jag säga. Jag kan svara, jag vet inte, på en del frågor men inte på många. Så vill jag så klart att svaren jag säger är någolunda korrekta. Jag bara måste ha en åsikt om allt. Avbryter järna folk just för att föra fram den där åsikten jag har, förlåt, men det är väl en del av min charm..?
Tror nog att allt det här med att ha koll nog beror lite på kontroll. Vilket i såfall betyder att jag har kontrollbehov!
Jo, det har jag, jag erkänner. Men jag tror att det kan vara possitivt ibland men ibland inte. Eller?
Glad
Jag känner mej av någon anledning ganska glad just nu. Kan det vara för att våren är på väg, även om det inte verkar så, och det börjar bli ljusare?
Jag vet bara att det känns bra och hoppas att det håller i sej ett tag.
Jobb eller lek?
Jag bara måste få spy ur mej lite. Jag blir tokig.
Jag tycker väl oxå om att leka men inte f...n gör man det på jobbet. Jo kanske tillsammans med ungdomarna men man gör inte dumheter när ungdomarna är med.
Hur gammal är man när man börjar ta jobbet på allvar?
När är man så säker på sitt jobb att man nästan kan göra vad som helst utan att vara orolig för att något ska hända?
Det är väl egentligen inte så farligt men så dj...a oansvarigt.
Jag hade inte sagt något om inte ungarna var med då får dom väl göra vad dom vill.
Använd huvudet, tänk någon gång. Lek inte på arbetstid.
Jag tycker väl oxå om att leka men inte f...n gör man det på jobbet. Jo kanske tillsammans med ungdomarna men man gör inte dumheter när ungdomarna är med.
Hur gammal är man när man börjar ta jobbet på allvar?
När är man så säker på sitt jobb att man nästan kan göra vad som helst utan att vara orolig för att något ska hända?
Det är väl egentligen inte så farligt men så dj...a oansvarigt.
Jag hade inte sagt något om inte ungarna var med då får dom väl göra vad dom vill.
Använd huvudet, tänk någon gång. Lek inte på arbetstid.
Resultat
Jag har hela tiden sagt att jag behöver inte snabbt resultat.
Det är bara bra när det går sakta så både hjärna och kropp kan vänja sej.
Men fan nu börjar jag tröttna på det här, jag vill se resultat nu och inte om en månad.
Jag kanske ska ge mej på en hel kur och inte äta ett mål mat om dag. Men då vet jag att jag kommer att bli tjurigare än tjurigast och jag tror inte att varken min familj eller dom på jobbet vill se mej sån. Jag vill inte att dom ser mej sån.
Jag ska iallfall inte ge upp, jag ska fortsätta.
Jag vet bara inte hur.
Med stavar
Vaknade av klockan tidigt för att hinna ut i backen. Hörde redan innan jag gick upp att det inte skulle bli nån skidåkning den dagen, det var halv snöstorm. Det blev helt enkelt en lugn och skön förmiddag i stugan. Ibland kan en timme kännas som 3 men vi såg på tv och spelade spel och hade det mysigt.
Som tur är så finns det ett badhus i klacken som man kan gå till och det var tur att man kan gå för vi var helt insnöade och fick skotta oss ut. Det blev en kul dag och eftersom vi kommit till badet så pass tidigt så var vi helt själva där i flera timmar och när allt annat folk började rulla in så var vi färdiga att gå därifrån, skönt.
På lördagen kom det där vackra vädret som vi väntat på. Inte ett moln på himlen och precis lagom värme. Det låter kanske lite överdrivet men det var faktis så. Däremot så är det inte lika roligt att komma in i skidshoppen. Jag svettades som en gasell när vi kom ut därifrån en 40-45 min senare. Herregud hur svårt kan det vara att hitta pjäxor 3 pers som nån annan ska hitta skidor till.
Till lunch grillade vi korv och drack oboy. Det kan inte bli bättre. Skidåkningen gick superbra. Det är bara lillan som är lite övermodig och bara drar ner för backen som ett streck och vägrar att lära sej svänga, livsfarlig, ingen hann ikapp henne.
Skidåkningen avslutades lite tvärt när mellantjejen ramlade illa och vred om knät. Så det blev bara att åka tillbaka till stugan och se om vi behövde åka till sjukan eller inte. Det blev inte. Hon har ont men är ändå ganska nöjd med att hon fick åka scootersläde ner för backen till bilen, då har hon ju nått att skryta om i skolan.
Helgen blev inte riktigt som vi tänkt oss men ändå helt underbar.
Med eller utan stavar
Jag har nästan aldrig åkt skidor. Vi gjorde inte det i min familj när vi var små.
Första gången jag stog på ett par skidor var när jag gick i åttan tror jag och följde med en kompis till fjällen i en vecka. Jag plogade mej fram, men fram kom jag. Efter det så kan jag räkna på fingrarna på min hand hur många gånger jag har farit ner för en backe.
Till förra året. Då bestämde vi att vi skulle på en skidsemester. Dom stora barnen har varit i väg några gånger, nu var det den minstas tur att få lära sej.
Jag skulle minsann också åka och tuff som jag är så ska man naturligtvis inte visa hur djä..a rädd man är.
Lilltjejen bara släppte på som om hon inte gjort något annat och var skittuff. Jag var också ganska tuff, i barnbacken.
Men efter lite vurpor av olika slag så tycker jag nog att det gick ganska bra, jag bröt ju inget. Jag sätter mej fortfarande ner om det går för fort eller är för brant. Men det tycker jag är tillåtet när man är 35 år och inte är lika dummodig som man är när man är liten. Kul är det ju oxå.
Nu är det dags igen för familjens weekend i backarna och vi får se om det känns bättre lite snabbare i år att stå på skidorna. Framför allt skulle jag vilja bli bättre på att skejta bort när man klivit av liften, skejta över huvud taget, det hände både en och två gånger förra året att jag liksom blev kvar där i en liten uppförsbacke där man släpper liftarna, stående eller liggandes kan ni gissa själva. Liftar gör ont.
Nej jag ser fram emot dom här dagarna, det ska bli skönt att bara komma hemifrån. Kommer dock sakna stora killen som har valt att stanna hemma hos en kompis och inte alls umgås med familjen. Men det kan oxå vara lite skönt för då slipper han bråka med tjejerna.
Önska mej lycka till så jag klarar mej i år oxå och inte kommer hem med några brytna ben:)
Äntligen
Det här har jag längtat efter länge, ända sedan första barnet kom, när "mammasömnen" börjar.
Nu när min yngsta är 8 år så vaknar jag inte av minsta ljud för första gången på 15 år.
Jag älskart. Förut har jag vaknat redan när första foten bara nuddat översta trappsteget och då vill jag säja att jag sover långt bort från trappen.
Jag har visserligen slumrat om efter en stund bara för att vakna igen när nästa kommer ner. Dom måste ju oxå ta en liten tur in i sovrummet bara för att se att man ligger där.
När jag var som värst så vaknade jag tillomed när gubben kom genom porten sent på natten efter en pubbrunda. Vi bor på 3:e våningen.
Nu vaknar jag inte ens när han kommer in genom dörren, utan det är jag som måste gå upp på morgonen för att kolla om han har kommit hem och ligger i soffan där han nästan alltid somnar framför en halvfärdig film.
Däremot så vaknar jag fortfarande så fort någon kommer in i köket eller rör min sovrumsdörr. Men det är helt ok, det kan jag ta bara jag slipper vakna kl 7 en lördagsmorgon av att en unge på övervåningen går ur sängen :)
Nu när min yngsta är 8 år så vaknar jag inte av minsta ljud för första gången på 15 år.
Jag älskart. Förut har jag vaknat redan när första foten bara nuddat översta trappsteget och då vill jag säja att jag sover långt bort från trappen.
Jag har visserligen slumrat om efter en stund bara för att vakna igen när nästa kommer ner. Dom måste ju oxå ta en liten tur in i sovrummet bara för att se att man ligger där.
När jag var som värst så vaknade jag tillomed när gubben kom genom porten sent på natten efter en pubbrunda. Vi bor på 3:e våningen.
Nu vaknar jag inte ens när han kommer in genom dörren, utan det är jag som måste gå upp på morgonen för att kolla om han har kommit hem och ligger i soffan där han nästan alltid somnar framför en halvfärdig film.
Däremot så vaknar jag fortfarande så fort någon kommer in i köket eller rör min sovrumsdörr. Men det är helt ok, det kan jag ta bara jag slipper vakna kl 7 en lördagsmorgon av att en unge på övervåningen går ur sängen :)
Shopping
Jag älskar att shoppa, kläder och inredning är roligast men mat går också bra.
Undrar vad man får ut av att shoppa?
Vad är det för känslor som jag trycker undan med att shoppa? Det kanske inte är så men experterna brukar ju säga det..
Alltid behöver man ju något. En ny klänning, ska ju ut i helgen, en ny ljusstake kan man ju alltid tränga in någonstans, inga problem.
Man borde kanske rensa ut det gammla innan man skaffar nytt, men är man en hamster så är man. Det kan ju bli modernt igen.
Ullared är roligast. Tänk att åka till ett ställe och bara fylla en hel kundvagn, stooor kundvagn, med massor av saker man bara måste ha. Att ha slut på plastpåsar och måste åka till Ulla för att köpa nya är väl en bra anledning? eller.
Fast nu har ju jag faktis en riktigt bra anledning. Alla barnen fyller ju nu i mars och dom måste ju ha presenter, jaaa.
Det kliar riktigt i fingrarna redan och jag har inte ens bestämt om jag ska åka eller inte, ja inte med nån annan, än iallafall, men med mej själv har jag bestämt. Det blir en resa nu i februari.
Någon som vill med?
Undrar vad man får ut av att shoppa?
Vad är det för känslor som jag trycker undan med att shoppa? Det kanske inte är så men experterna brukar ju säga det..
Alltid behöver man ju något. En ny klänning, ska ju ut i helgen, en ny ljusstake kan man ju alltid tränga in någonstans, inga problem.
Man borde kanske rensa ut det gammla innan man skaffar nytt, men är man en hamster så är man. Det kan ju bli modernt igen.
Ullared är roligast. Tänk att åka till ett ställe och bara fylla en hel kundvagn, stooor kundvagn, med massor av saker man bara måste ha. Att ha slut på plastpåsar och måste åka till Ulla för att köpa nya är väl en bra anledning? eller.
Fast nu har ju jag faktis en riktigt bra anledning. Alla barnen fyller ju nu i mars och dom måste ju ha presenter, jaaa.
Det kliar riktigt i fingrarna redan och jag har inte ens bestämt om jag ska åka eller inte, ja inte med nån annan, än iallafall, men med mej själv har jag bestämt. Det blir en resa nu i februari.
Någon som vill med?
Huvudbry.....
Om jag tycker om en person så tycker jag om den personen oavsett hur olika åsikter man har i vilken fråga som helst. Det är väl det som är att respektera varandra?
Man måste väl tänka själv och inte låta sej påverkas av andra.
Ibland kan man ändra åsikt men då har nån annan antagligen ett bättre förslag.
Måste man gång på gång bevisa när någon betyder nått för en?
Jag vill tro att mina kompisar finns där för mej även om vi inte har pratat på flera år. När vi sen träffas så är det som om man har sett varandra varje vecka och inte låtit dom där åren gå. Likadant är det med dom som man faktis träffar varje vecka.
Jag vet iallafall att jag försöker finnas där för alla. Gammal vän som ny. Ibland lyckas man inte, kanske inte ens märker om någon mår dåligt eller bara behöver vara lite spontan en dag.
Jag vill inte känna mej osäker med nån som jag alltid har trott varit en vän. Vill inte behöva tänka på vad jag säger så att det inte misstolkas.
Det är väl i lite sämre perioder när osäkerheten kommer krypandes som jag tror saker kan misstolkas.
Gud vad jag låter dyster nu och jag är inte dyster, jag är ganska possitiv och glad just nu.
Jag hoppas att folk kan känna när jag bryr mej om någon.
Om inte.
Fråga
